Särskild företrädare

Våra barn är helt beroende av sina föräldrar. Det är föräldrarna som bestämmer över barnet. Men vad händer om föräldrar begår brott mot sina barn? Eller om barnet utsätts för brott av någon annan som föräldern står i ett nära förhållande till? Det kan till exempel en nära släkting eller en ny partner. I dessa situationer kanske inte föräldern kan ta vara på barnets intresse på det sätt som behövs. Om det finns misstankar om att ett barn utsatt för ett brott kan barnet därför behöva en egen advokat.

Det är främst aktuellt i situationer där en vårdnadshavare är misstänkt för brottet eller om den misstänkta har en relation med den misstänkta. I det läget ser man en risk att vårdnadshavaren hamnar i en svår situation med relation till både barnet och den misstänkte.En advokat kan i det läget förordnas som särskild företrädare för barnet.

Advokatens uppgift blir då att tillvarata barnets intresse under polisutredningen på alla sätt som behövs. Man kan beskriva det som att Advokaten tar över vårdnadshavarens uppgifter, men bara inom ramen för polisutredning och eventuell rättegång. Det kan vara tex fråga om att samtycka eller inte samtycka till polisförhör, läkarundersökning eller andra åtgärder som normalt beslutas av vårdnadshavaren.

Advokaten finns dessutom med och stöttar vid förhör med barnet och kan även följa med till läkaren om det behövs. Om det blir rättegång kommer advokaten även att hjälpa till med skadeståndet och företräda barnet i domstolen. Särskild företrädare förordnas av domstolen och Staten betalar kostnaden för Advokatens arbete i målet.

Polisutredningen

Hur ett brott utreds varierar mycket beroende på vilken typ av brott som utredningen handlar om. Detta är en sammanfattning av hur det oftast gå till. När Polisen får kännedom om ett brott är de skyldiga att göra en utredning. En utredning där offret är ett barn leds av en Åklagare med särskild kompetens inom området. Det är dock polispersonal som gör själva utredningen, t ex håller förhören. Utredningen kan bestå av både muntliga uppgifter (förhör) och mer tekniska utredningsåtgärder som t ex fingeravtryck, DNA, läkarundersökningar, tekniska undersökningar och undersökningar av mobiltelefoner.

Det som är speciellt med utredningar där barn är brottsoffer är att förhören normalt sker på Barnahus. Det är en lokal som inte ser ut som ett polishus utan mer som en lägenhet eller ett kontor. Där finns förutom Advokaten även företrädare för Polis, Socialtjänst och oftast även en Åklagare. När det behövs finns även Läkare på plats.

Advokaten är med vid förhöret och träffar barnet före förhöret. Ibland är det Advokaten som kör barnet till och från Barnahus, ibland görs detta av skolpersonal eller annan som barnet har förtroende för. Advokaten har rätt att avbryta ett förhör om han anser att detta är det bästa för barnet. Under själva förhöret sitter barnet tillsammans med förhörsledaren i ett litet rum medan övriga, t ex Socialtjänst, Advokat och Åklagare sitter i ett rum bredvid men följer förhöret via kamera.

Innan utredningen är klar måste den misstänktas försvarsadvokat titta igenom utredningen och ta ställning till om det är några fler frågor som bör ställas till barnet. Tycker han det kallas barnet till ett nytt förhör så att dessa frågor kan ställas. Det är dock inte försvarsadvokaten utan Polispersonal som ställer frågorna. När utredningen är klar tar Åklagaren ett beslut om det ska bli åtal och rättegång eller om utredningen läggs ner.

Om Åklagaren tycker att han kan bevisa brott är han skyldig att väcka åtal, annars ska utredningen skrivas av. Om åklagaren bestämmer sig för att väcka åtal lämnar han in en stämningsansökan till Tingsrätten som senare kallar till rättegång.

Rättegång – kallas även huvudförhandling

Ett barn behöver normalt inte komma till rättegången. Förhöret med barnet spelas upp i stället. Advokaten företräder barnet i frågor om t ex skadestånd. Vid rättegången läser Åklagaren upp sitt yrkande, alltså sitt påstående om vad han anser att den misstänkte har begått för brott. Barnets advokat läser upp barnets skadeståndskrav om det finns ett sådant.

Därefter meddelar försvararen vilken inställning den misstänkta har, om han erkänner eller förnekar brottet, hur han ställer sig till skadeståndet samt vilka omständigheter parterna är ense om och inte. Eftersom en rättegång är muntlig (domstolen har inte läst polisutredningen) kommer Åklagaren därefter att berätta sin version om vad som hänt, detta kallas sakframställning.

Försvararen och den särskilda företrädaren får därefter samma möjlighet. I samband med detta går man igenom den skriftliga bevisningen. Efter sakframställningen hålls förhör, först genom att förhör som hållits med barnet spelas upp med ljud och bild från Barnahus. Därefter hörs den som är misstänkt för brott och sist eventuella vittnen. Av dessa är bara vittnen tvungna att avlägga en vittnesed och lova att tala sanning. Efter förhören går man igenom den misstänktas personliga förhållanden (eventuellt straffregister och personutredning), denna del av rättegången kallas personalia.

Efter den delen får åklagaren och advokaterna hålla var sin plädering, alltså argumentera för sina respektive ståndpunkter. Åklagaren pläderar normalt för en fällande dom. Den särskilda företrädaren kan komplettera Åklagarens argument i den delen, men håller sig huvudsakligen till skadeståndskravet. Försvararen tar fram de argument som talar för ett frikännande om klienten förnekar brott och argumenterar om påföljd som bör bli aktuell fällande dom och om eventuellt skadeståndskrav.

Efter rättegången får parterna besked om när domen kommer. Ibland får man ett muntligt besked direkt efter rättegången, men det är vanligt att domen kommer först efter en eller två veckor. Vill du ha mer information om rättegången så finns det kostnadsfritt på Domstolsverkets app ”Domstolsguiden”.

Den som är missnöjd med domen kan överklaga den. Den som är särskild företrädare för barnet överklagar normalt inte en frikännande dom själv utan kontrollerar om Åklagaren överklagar. Om detta sker så brukar den Särskilda företrädaren normalt överklaga även frågan om skadestånd. En Tingsrättsdom kan bara överklagas i tre veckor, därefter är det försent.